I min ensamhet....
Jag sitter nu i min ensamhet i dom djupa Dalaskogarna och tycker inte ens lite synd om mig själv. Jag försöker att få min gamla maskätna hjärna att gå ner i varv. Jag har det så svårt att varva ner efter mitt höga tempo som jag har på den lilla gröna ön mitt ute i Atlanten. Visst sover jag gott här, fast jag vet inte om jag kan kalla det sömn, jag är mera medvetslös i en cirka 6-8 timmar och sedan vaknar jag som ett skott och jag känner hur hjärnan får sig ett ordentlig rivstart och sen är det kört. Att kunna få sig en mjukstart på morgonen, att vakna sakta eller till och med att somna om är helt uteslutet. Nåväl, det blir väl bättre...
Och jag har sett att mamma Rådjur med sina två bebisar håller på sina rutiner. Mot kvällningen strosar dom på min gräsmatta (som definitivt behöver en omgång med gräsklipparen) och tar sig en fika paus på mina svartvinbärs buskar. Gott och framförallt nyttigt för dom små liven. Jag hoppas att det inte blir en lika svår vinter för djuren som det har varit dom senaste åren. Visst slänger jag ut både potatisar och morötter (hackade till en perfekt tuggbit) till våra djur men det räcker kanske inte...
