Wimsan's Värld

Sitter här på lördags morgonen i min ensamhet och tänker. Tänk så fort saker och ting kan vända och hur skrämmande beslut kan vara.
Vi kan börja med att jag var på en intervju i torsdags för ett utav dom största IT företagen här i världen. Ville jag ha jobbet? JA! Men jag gick med tunga steg därifrån, jag var inte speciellt imponerad över mina egna svar och varför skulle dom anställa en som inte ens kan imponera på en själv när vi har en sådan hård konkurans om dom få arbetstillfällen vi har just nu?
I går morse åkte jag iväg till mitt gamla arbete och skulle avsluta mitt projekt som jag har arbetat på sedan början av november. Min chef satte sig ner och vi diskuterade min framtid och han kunde bara erbjuda några små projekt som jag gladligen tackade ja till, jag tycker att det är viktigt att arbeta även om det bara blir lite men lite kan bli stort senare. 
Men efter en halv timme eller så ringer min lilla telefon och jag såg att det var från jobbet jag sökte i torsdags. Jag svarade och jag blev alldeles mållös och mitt lilla hjärta höll på att hoppa ur bröstet. Rösten i telefonen frågade om jag kunde börja arbeta på måndag. Jag fick jobbet!!!!
Men jag hade ju tackat ja till dom små projekten. Det var bara att sätta sig ner och med chefen och jag förklarade min situation och till min förvåning och min chefs stöd kommer jag att börja att ett nytt arbete på måndag.....