Wimsan's Värld

Bild lånad från internet

Ja, vad kan man säja? Nu när vi har dragit tillbaks tiden en timme så blir det mörkt alldeles förtidigt enligt min kroppsklocka. Efter att ha kommit hem från arbetet, fått sin middag serverad, varit ute på en powerwalk i mörkret och duschat är klockan bara kvart över 7 och min kroppsklocka säjer att det är dags att gå lägga sig!? Måste man lyssna på den och gå och lägga sig eller ska man trotsa den och sitta uppe och känna sig som ett vrak?? Visst är det mysigt med mörkret och att man tänder ljus som en galning men jag får ett så enormt stort behov av att sova, och jag sover mycket mera än vad jag gör när vi har ljusa kvällar. Jo, det är som att all energi försvinner men det vänder väl snart igen... 

Idag när solen stod högt på himmelen passade jag och Sarah på att åka till IKEA. Finns det något varmare välkomnande med en stor Sverige flagga fladdrandes i vinden brevid självaste IKEA flaggan? Det känns verkligen att man är på Svensk mark.
Nåväl, vi bunkrade upp med servetter, doftljus, ansjovis och för att inte glömma pepparkakor och pepparkakshus. Nu är vi redo inför Julen och som förra året kommer jag att vägra baka peppakakor och dess hus. Tiden räcker liksom inte till och varför stå och slita i flera timmar med denna pepparkaks deg som växer framför ögonen på en och den tar ju aldrig slut... Nä, i år blir det färdigt köpt och äkta IKEA.....

Och min Sarah har fått sig en egen radioshow på fredags mornarna på DCUFM. Tyvärr så har jag inte lyssnat på henne tidigare men på fredag ska jag banne mig ta med mina hörlurar så att jag kan lyssna på henne medans jag arbetar, skall bli skoj att få höra min bebis på radion.
 

Vantar pa min nya hard disc till min kara dator. Jag far ju lana en dator sa lange men jag vet inte om jag blir sa popular om jag andrar spraket i den.....

Bild lånad från internet

Jag har tillbringat större delen av min helg ner bäddad på soffan men både kudde och filt. En stilla promenad mellan soffan och kylskåpet har kännts som ett maratonlopp och dom få gångerna jag tog mig uppför trappen var jag tacksam att jag kunde andas. Japp, jag är förskyld. Och mina stackars lungor är igentäppta med saker som jag inte vill tänka på. Och för att inte glömma så har jag en ljuvlig hosta som håller hela huset vaket om nätterna men å andra sidan varför ska dom sova för när jag inte kan...

Igår brummade jag iväg till mitt arbete efter några veckors ledighet och till min förvåning är det mörkt på morgonen. Det var bara att tända lampan på bilen och hoppas på att jag skulle hitta till arbetsplaten i mörket. Jodå, jag hittade dit och strax efter jag hade loggat in i systemet och började att peta i våra ärenden så var min ledighet glömd och det kändes verkligen att jag inte hade varit borta en längre tid. Så konstigt det kan bli...

I söndags stökades det till det ordentligt för mig. Jag var och handlade och gick förbi choklad hyllan med all god Jul-choklad. Hm, dom rear väl ut överbliven Jul-choklad från i Julas tänkte jag i mitt stilla sinne men upptäckte raskt att det är årets choklad. Det är ju skandal! Inte nog med att jag blev helt tidsförvirrad, (jag har ju tappat bort min sommar) men att Julen står  och knackar på dörren i slutet av September är väl att ta i? Jul handlingen blir bara längre och lääängre.....

Då var det dags för den stora kvällen. Efter månaders planering och funderingar om inköp av klänningar. Vilken make-up passar bäst? Är frissan bokad? Kommer kavaljeren? Jodå, allt föll in på plats och jag hoppas att mina vackra flickor hade en underbar kväll på balen.

Vilken underbar inledning vi har fått på hösten. Cirka 20 grader på dagen med en stor sol hängandes på himmelen. Jag passade på att ta mig en promenad runt sjön och hittade dessa fina svampar. Visst är det något speciellt med denna växt.....

Igår eftermiddag när jag satt som på nålar och tittade på fri idrotten flög en stackars Rödhake rakt in i vardagsrums fönstret med en väldig smäll. Jag tittade ut och där låg den på stenplattorna och såg väldigt medtagen ut. För att den inte skulle bli mer stressad än vad den var så tänkte jag att jag inte skulle gå ut till den. Efter en halvtimme eller så gick jag ut och den stackars lilla fågeln blev rädd och försökte att flyga iväg, men den var så skadad så den flaxade bara någon meter på stenplattorna och sen dog den lilla fågeln. Ahh, hoppas att den har det bra nu i fågelhimmelen. Och nu har jag ännu en anledning att inte tvätta mina fönster.....

Och jag har tagit mig tid att skräpa lite....



Och så här kan insidan se ut...

Idag på eftermiddagen när jag gick ut på altanen med en kopp kaffe möttes jag av denna insekt som satt så fint brevid fönstret. Den var både bredare och längre än en tändsticksask självaste plankan som fjärilen sitter på är 9.5 cm bred så kanske man kan få en uppskattning hur stor den är, fast jag har ingen aning om det är en nattfjäril, mal eller finns det något som heter skogsfjäril???? Hur som helst så var den väldigt fin att titta på innan den flög vidare....

Jag sitter nu i min ensamhet i dom djupa Dalaskogarna och tycker inte ens lite synd om mig själv. Jag försöker att få min gamla maskätna hjärna att gå ner i varv. Jag har det så svårt att varva ner efter mitt höga tempo som jag har på den lilla gröna ön mitt ute i Atlanten. Visst sover jag gott här, fast jag vet inte om jag kan kalla det sömn, jag är mera medvetslös i en cirka 6-8 timmar och sedan vaknar jag som ett skott och jag känner hur hjärnan får sig ett ordentlig rivstart och sen är det kört. Att kunna få sig en mjukstart på morgonen, att vakna sakta eller till och med att somna om är helt uteslutet. Nåväl, det blir väl bättre...

Och jag har sett att mamma Rådjur med sina två bebisar håller på sina rutiner. Mot kvällningen strosar dom på min gräsmatta (som definitivt behöver en omgång med gräsklipparen) och tar sig en fika paus på mina svartvinbärs buskar. Gott och framförallt nyttigt för dom små liven. Jag hoppas att det inte blir en lika svår vinter för djuren som det har varit dom senaste åren. Visst slänger jag ut både potatisar och morötter (hackade till en perfekt tuggbit) till våra djur men det räcker kanske inte...

Jo, jag blev så kär i en självlysande (solcellslampa) trollslända och det kändes i hela kroppen att jag måste ha en sådan och jag har den perfekta platsen för den, så vi skulle kunna avnjuta den när mörkret faller på både ute- och inomhus. Efter en snabb visit på Rusta och ett konstaterande att det inte fanns någon trollslända så gick jag därifrån med 3 sommar-snöbollar hängandes på en tråd istället.